Att sälja guld kan ju vara väldigt lönsamt den saken är klar och det gäller ju att sälja guld när guldvärdet är relativt högt och det är just därför som jag funderar på att sälja mitt guld till smsguld ab för det skulle ju vara väldigt trevligt måste jag ju säga för då kan jag ju få en massa pengar som jag kan ha roligt för och jag har inga problem med att komma på vad jag ska göra för mina pengar för det finns ju en massa saker som jag kan tänka mig att göra för pengarna. Men samtidigt så innebär det ju också att jag inte kommer att ha några guldsmycken längre och det känns ju lite synd även om det inte är hela världen för jag är ju mer intresserad av pengarna än att gå runt med fina smycken för det behöver jag ju inte göra.

Jag har blivit lite sugen på att skaffa mig lite nya spännande grejer till mitt hem. Främst är det lite ny hi-fi-utrustning som jag går och suktar efter. Min nuvarande anläggning håller helt enkelt inte måttet längre om den någonsin har gjort det. För tillfället är jag mest sugen på en rejäl förstärkare Luxman eftersom jag alltid ansett att man bör bygga en bra anläggning kring just kraftkällan. Andra hävdar bestämt att man bör börja med signalen, alltså skivspelare, cd eller bra DAC i dagens läge. Åter andra framhåller att högtalarna är den viktigaste länken i kedjan och att därför skaffa dessa först och anpassa resterande delar efter dem. Men jag tycker att det på något sätt känns mest lämpligt att börja mitten, alltså förstärkare. Luxman var det alltså, ett tag var jag också inne på en rigg från McIntosh som kör på ungefär samma koncept som japanska Luxman. Och så får det nog blir. En sådan anläggning kommer dock att kosta en hel del, den saken råder det inga tvivel om. Visst kan jag ta ett låna för att finansiera det här men det behövs nog en kontantinsats också . Den skulle jag med lite tur kunna skrapa ihop till om jag säljer allt guld jag har i min ägo för närvarande till någon, troligtvis SMS Guld. Hoppas bara att det räcker hela vägen.

Jag ska egentligen vara på kickoff Stockholm just nu. Det är jag inte, jag har lyckats smita undan den biten under förevändningen att några kundrelaterade processer omedelbart behöver ses över. Alltså det där behöver visserligen göras förhållandevis snart men kanske inte nödvändigtvis idag när den stora kickoffen äger rum. Det är alltså inte direkt så att jag skolkar, jag jobbar faktiskt (med något som skulle kunna vänta ett tag). Jag kan inte hjälpa det tyvärr. Det bara är så jag klarar inte av fler kickoffer och upptåg där man måste vara käck och förbindlig och bjuda på sig själv tills man nästan spricker för tillfället. Jag klarar det inte. Nu kanske inte den här kickoffen är så jobbigt som jag räknat med i och för sig. Den äger rum i förträffliga Royal Park Hotels fina lokal och maten är säkert strålande men jag kunde ändå inte låta bli att gripa tillfället att smita undan i flykten när det så lägligt uppenbarade sig.

Jag har börjat fundera allt mer på om inte det bokningssystem vi använder på mitt företag börjar ha gjort sitt. Det är nämligen mycket som tyder på att det ligger till på det viset skulle jag vilja säga. En hel del dubbelbokningar och andra pinsamma missöden har inträffat på senare tid. Alltför många för att man ska kunna kalla det en olycklig slump. Till exempel så missade jag ett viktigt möte med en kund häromdagen på grund detta haltande system. Så får det liksom inte gå till i verksamhet som gör anspråk på att vara professionell. Nu skulle man i och för sig kunna tillskriva den så kallade mänskliga faktorn ansvaret för en del av de här problemen. Men jag tror ärligt talat att det är en missvisande bild. Det är hela systemet som har brister och jag anser att vi borde byta ut det omgående. Eftersom det som vanligt är bråttom tror jag också att den smartaste och i längden mest kostnadseffektiva lösningen är att låta någon extern aktör ta sig an den uppgiften. Jag har redan fått upp ögonen för en faktiskt.

Jag trodde aldrig jag skulle säga det här men det ser onekligen ut som om jag behöver skaffa ett partytält. Det är nämligen så att jag och några vänner, arbetskamrater och före detta kollegor ska ordna en avskedsfest för vår högt ärade chef som går i pension i vår. Hon, den ålderstigna chefen, har varit en alldeles fantastisk ledare, inspirationskälla och i varje fall för mig nära vän i många år nu och självklart är det många som vill vara med tacka av henne när hon avslutar sin karriär. Själv har jag i och för sig aldrig varit särskilt mycket för fester av det här slaget (det är därför jag aldrig har sett behovet av ett partytält) men nu får man ändå säga att undantagstillstånd råder. Den här festen måste bli lyckad. Problemet är väl bara att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga upp allt. Det passar ju inte med en röjarskiva, ett sjöslag där folk kutar runt och är sjörövarfulla. Nej, det måste bli en värdig historia. Men får heller inte bli tråkigt, ingen begravningsstämning. Mycket att fundera på alltså. Som tur är har jag några månader på mig och god hjälp av andra.

Det är dags att gå vidare, att byta upp sig. Jag vill helt enkelt flytta till en större lägenhet. Min nuvarande har nämligen börjat kännas allt mer klaustrofobisk på senare tid. Dessutom skull det inte sitta fel att få lite närmare till jobbet. Som det är nu måste jag upp, inte hysteriskt tidigt kanske men definitivt allt för arla för min smak. En halvtimmes extra sömn på morgonen skulle göra under för mitt humör och mina arbetsprestationer på förmiddagarna. Nu är visserligen inte lägenheter i det område som intresserar mig och i den storlek som jag kräver helt gratis. Men det borde inte vara några större svårigheter ändå att finansiera en sådan affär. Min nuvarande lya är förstås värd en del pengar och eftersom jag har ett fast och relativt välavlönat arbete borde inte vara några problem att lån upp resten. Vad gäller mitt framtida hem har jag egentligen inte så många krav bortsett från att den ska vara större och ligga i närheten av min arbetsplats. Eller jo, den måste ha balkong och får absolut inte ligga på nedre botten.

Jag har en dröm. Egentligen har jag många drömmar som jag mer är gärna skulle vilja förverkliga. Bland annat så är jag utomordentligt sugen på att skapa mig en helt egen klädkollektion. Släppa en kokbok med recept på rustika men bortglömda rätter med nordisk twist som barkbröd, helstekt grävling, flugsvampscarpaccio för att inte tala om alla underbara patéer som har sett dagens ljus i vår del av världen. Patéer har dessutom ett starkt historiskt värde och kan kanske (på sätt och vis) ha spelat en avgörande roll för den svenska historiens utveckling. En utveckling vars effekter vi ser än i dag. Det sägs till exempel att kapten Jacob Johan Anckarström, alltså mannen som den 16 mars 1792 sköt och dödade kung Gustav III på Operan i Stockholm några veckor innan dådet försökt lansera en helt ny paté på kummel, mandarin, honung, sillolja och näver men misslyckades kapitalt. Tydligen ska den inte alls fallit allmänheten på läppen. En samtida matjournalist och skrivställare ska ha sagt att enbart patén vore nog för att rendera dödstraff genom stegling och halshuggning (vilket de facto blev straffet för kungamordet). I varje fall så tycks ett flertal forskare och sakkunniga anse att mordet kanske aldrig hade blivit av om nu Anckarström hade nått större framgång med sin kulinariska skapelse. Han skulle helt enkelt blivit så glad och entusiastisk att han helt glömd bort elller ivarje fall hade valt att lägga sina meningsskiljaktigheter med den excentriske men begåvade ”teaterkungen” åt sidan. Det ska främst ha bottnat i att den före detta arméofficeren och patéentusiasten ansåg att Gustav III ska ha gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande när den så kallade förenings- och säkerhetsakten klubbades igenom i riksdagen i slutet av år 1788 (eller om det var -89). Men även att den annars så milde monarken helt utan vidare och på eget bevåg inlett ett krig mot Ryssland utan vare sig föregående krigsförklaring eller någon som helst förankring hos den egna riksdagen. Anckarström ska också hyst en stark ovilja mot den kungliga finans- och skattepolitiken vid tiden.
Men tillvaka till mina drömmar. Jag kom av mig lite där, vilket inte är så konstigt efter som Anckarströms patéplaner är ett oerhört fängslande och häpnadsväckande bortglömt kapitel i svensk historia. Min dröm då? Jo, det är att öppna auktionshus. Där skulle jag kunna bjuda ut Anckarströmrelaterade objekt på välbesökta auktioner och servera paté i pauserna.

Jag sitter här och letar efter olika slags profilprodukter för jag tycker att de är väldigt fina och jag måste erkänna att jag fastnade lite på en sida med profilprodukter och tiden har bara runnit iväg och jag har inte hunnit äta ännu vilket ju inte är så bra för jag måste ju få i mig lita att äta snart för annars blir jag så himla grinig. Jag undrar vad jag ska äta för någonting jag kanske ska laga en god middag till mig själv. Frågan är bara vad jag ska handla. Det finns ju många bra sidor på nätet med en massa bra recept men då finns ju risken att jag sitter framför datorn och letar recept hela dagen istället och det är ju inte heller bra. Det bästa är nog att äta ute faktiskt för då behöver jag inte laga någon mat vilket är bra för jag är ganska hungrig nu. Frågan är bara vart jag ska äta någonstans men det skulle jag ju kunna kolla upp på nätet…

En plastikoperation Stockholm, skulle det kunna vara något? Ja, varför inte egentligen, men det går faktiskt lika bra med vilken stad som helst. Jag är beredd att åka ganska långt för att få bra plastikvård. Alltså för mig spelar det mindre roll var jag genomgår en operation om jag nu ska göra det, bara det blir bra liksom. Faktiskt så är jag inte säker på om jag vill operera mig. Till att börja med är det ju ganska läskigt med operationer och narkos och hela den där biten. Sedan så är jag alltid lite nojig för hur ett eventuellt resultat skulle te sig. Eller tänk om man bli rejält missnöjd med en plastikoperation och resultatet är mer eller mindre oåterkalleligt. Det vore inte någon hit direkt. Vad gör man i sådant läge liksom? Köper ett lager burkas som räcker en livstid kanske. Det får väl bli något sådant antar jag. Fast nu det förstås inget som säger att en sådan sak måste hända av ren nödvändighet.

Jag kom just att tänka på en gammal tidningsnotis jag läste för några år sedan. Den handlade om (troligtvis) rumänsk fallskärmsjägare som hade hoppat ut från sitt militärplan på 1 500 meters höjd under någon övning bara för att upptäcka att fallskärmen inte vecklade ut sig. Reservfallskärmen som jag antar att de flesta hoppare, militära som civila, har funkade inte heller. Klippt för den killen tänkte jag medan jag läste. Ingen överlever väl ett fritt fall från en och en halv kilometers höjd. Det borde leda till en säker död. Mos. En blöt fläck. Men tydligen överlevde denne lycklige rumän hoppet. Han hade om jag inte missminner mig turen att träffa en ganska murken lada, eller om det var en gammal tältställning. Hur som helst så klarade han fallet och kom undan med några smärre blessyrer. Dagen efter var upp i ett plan och hoppade igen. Det hade däremot inte jag gjort. Nej, inte en chans. Jag hade på stående fot utvecklade en intensiv fobi allt vad flygplan och fallskärmshopp heter. Troligtvis hade jag fått hjärtinfarkt och inte gått att återuppliva ens med hjärtstartare vid blotta åsynen av ett likadant plan jag hoppat ut ur dagen före.